I det stora flertalet tonhjulsorglar är transistorer ovanliga eller förekommer inte alls. Över åren infördes de på olika platser i konstruktionerna i större och större omfattning där de sista modellerna tonhjulsorglar helt byggde på transistorlösningar utan några rör.
De gamla transistorerna har visserligen levt längre än många förväntat sig, men de börjar vara gamla och börjar så sakta fungera sämre än vad som är acceptabelt jämfört med vad som var tänkt. Den typ av transistorer som var vanlig under den aktuella tidsperioden, germaniumtransistorer, tillverkas inte längre utan måste vid behov bytas ut till sina moderna motsvarigheter. Ibland innebär det viss omkonstruktion av elektroniken när inga passande ersättare till de gamla transistorerna finns. Germaniumtransistorer är generellt betydligt mera benägna att orsaka störningar, inte minst i form av brus, än sina moderna motsvarigheter vilket gör att byten vanligen lönar sig ljudmässigt.
Normalt rekommenderar vi inte byte av gamla transistorer pga ålder eftersom det är tydligt att merparten fortfarande fungerar och klarar sin uppgift. Eftersom dessa byten av olika skäl är förhållandevis tidsödande, tror vi att det för närvarande är bättre driftsekonomi att låta originaltransistorerna arbeta och göra byten när funktionsstörningar uppstår. Om behovet av ett ljud med maximal kvalitet är prioriterat eller en renovering görs med avsikt att i ordets fulla mening framtidssäkra ett instrument är det en annan sak – då är det troligen rätt beslut att genomföra ett komplett byte trots kostnaderna.